Varför...

                             ...skulle det bli som det var bestämt...hur kunde jag tro det...

Rollercoaster  ja det kan man säga livet är...ena sekunden uppe o full av hopp nästa sekund nere o allt hopp är som bortblåst...vad är det man hoppas på...ja det kan man undra....det finns inget att hoppas på har jag lärt mig... kanske det är dags när man är 47...ja jag är ledsen när jag skriver detta om ni undrar...

det har varit en tuff resa på sista tiden med mycket känslor på alla sätt och MITT I sitter jag på nåt vis...jag vet vad jag vill men det går inte...ingenting är omöjligt det tar bara lite längre tid har nån sagt men det jag vill går verkligen inte...inte deppa ihop nu Annika säger ni säkert... ta nya tag...bit ihop...do it...nåt mer som jag glömt så säg till....som ni märker bloggar jag mest när jag är ledsen eller arg
och det finns ingen som tvingar er att läsa mina inlägg.

Kanske allt låter svart men....

http://www.youtube.com/watch?v=H9nPf7w7pDI

  I vilket fall o vad som än händer o med risk för att bli tjatig o hur knäppt det än är så

  älskar jag dig Tobias Svensson!