Delete...

Sitter o läser på din blogg Tobias o undrar om detta kommer bli det enda sättet som jag får svar på alla mina frågor??? Jag vill bara ta telefonen o ringa o prata med dig i flera timmar, jag vill starta msncamen för att få se dig. Men man måste va två som vill? Paniken o ångesten ramlade över mig när du hade åkt o jag försökte radera ut dig ur mitt liv, fullständigt idiotiskt hur ska det gå till?? Du har satt för djupa spår i mig.

Den killen som kom in på Konsum o ville prata lite med kassörskan som sprang ut på lagret så fort han visade sig,  han som frågade ska vi ut o åka en "liten" sväng till Karlstad ,  eller han som sa nu har jag köpt biljetter till ACDC konserten o frågade ska du med,  han som tog med mig till HongKong o bjöd på vin så jag knappt kunde gå därifrån,  han som lärt mig köra traktor o minigrävare,  han som fått mig o ta på mig arbetskläder o skor med stålhätta,  han som lärt mig byta oljefilter, han som lärde mig laga mat igen, o många många många andra saker.

Det går inte att radera en sån kille! 

Och...

Hur....

HUR ska jag klara detta beslut,  hur ska jag kunna stå emot,  hur ska jag kunna vara stark,  hur ska jag kunna glömma,  hur ska jag kunna låta bli o undra vad du gör,  hur ska jag kunna låta bli o sakna dig.

http://www.youtube.com/watch?v=rWUmyXknwpc

                                           

Tomhet...

Nu är åren med Tobias slut, över, förbi.  Tobias har åkt och tomheten sprider sig som ett iskallt regn som förlamar hela kroppen. Det gör så ont i själen och veta att jag aldrig får känna hans armar runt mig mer, inte få se in i hans ögon och känna värmen från hans blick.

 Det sägs att tiden läker alla sår, men ärren försvinner ALDRIG.

 Dom här åren tillsammans med Tobias har varit fantastiska, turbulenta, spännande, kaotiska,  lärorika, upplevelserika, helt underbara! 

Tack för allt! 

JAG ÄLSKAR DIG!