fredag 21 september 2012

Kloka ord...


Mamma...

Låg o tänkte på min mamma idag på morgonen innan jag klivit ur sängen, min lilla goa mamma!! Saknar dig så mycket!! Jag hade behövt dina kloka ord nu! Jag älskar dig!


I samma stund tänkte jag på mina fyra barn, NU måste JAG finnas där o ge kloka ord o trösta o stötta ER så länge jag finns på denna jord!! Jag älskar er!!




torsdag 20 september 2012

Känslor...


Ledsen, arg, förbannad, uppgiven, glad, stressad, tom, hatisk, kärleksfull, idiotisk, trött, ur form, ja just det ur balans helt enkelt. Ååå vad synd om mig...nä inte mer synd om mig än någon annan bara en massa känslor som trängs i min kropp.
 Det är bra att ha känslor säger kuratorn men va då ska det kännas så här så vill jag inte ha några känslor jag vill stoppa dom i en säck o knyta igen den o skicka den till någon som tycker om o må så här.

Men det bestämmer man väl själv hur man vill må, ja så enkelt va det, eller inte. Det finns inte något ont som inte har något gott med sig. Förklara det för mig någon???????????


                                            
                                                                      Sant men HUR????



           



             Det blir så fel allting ibland men som min mormor alltid brukade säga kalla händer varmt hjärta!!
           


                                                                             


                                                               



                                                                       






lördag 15 september 2012

Bil...

Nu har jag tuffat runt med min nya lilla bil några mil och den går jättebra! Lite småfix innan besiktningen sen är det bara o tuta o köra ett helt år till! Lite fix här o lite där!


Sen  är det bara......wroooooooom....


....o kanske lite...


o till slut mitt lilla ordspråk!


fredag 14 september 2012

Nu...


Nu är det dags att träda fram nu är jag beredd världen att inte vara anonym längre!! Jag heter Annika Wickman och är 46 år! Har fyra underbara barn! Det med häxa har börjat lägga sig, jag blir inte kallad häxa så ofta nu förtiden =) men mitt blogg namn får stå kvar! Mitt humör hoppar upp o ner ömsom gråter ömsom arg. Jag vet att den dagen Tobias sitter på tåget mot flygplatsen och Uganda då kommer en del av mig eller rättare sagt en del av mitt hjärta att dö. Resten av mitt hjärta tillhör mina barn och jag ska leva för dom! Ska iväg nu och hämta hem min "nya" bil!!!!! Kommer snart tillbaka!