Nu är åren med Tobias slut, över, förbi. Tobias har åkt och tomheten sprider sig som ett iskallt regn som förlamar hela kroppen. Det gör så ont i själen och veta att jag aldrig får känna hans armar runt mig mer, inte få se in i hans ögon och känna värmen från hans blick.
Det sägs att tiden läker alla sår, men ärren försvinner ALDRIG.
Dom här åren tillsammans med Tobias har varit fantastiska, turbulenta, spännande, kaotiska, lärorika, upplevelserika, helt underbara!
Tack för allt!
JAG ÄLSKAR DIG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar